Den beundransvärda drottning Kristina

En av de få svenska monarkerna jag känner en motvillig beundran för är drottning Kristina. Hon ville konvertera till katolicismen men kunde inte göra det som svensk regent. Alltså tog hon konsekvenserna därav och abdikerade — en verkligen storartad handling. Tyvärr ser det bistert ut i fråga om vårt nuvarande kungahus. Varken kungen eller kronprinsessan tycks äga det förnuft och moraliska mod som krävs för att frivilligt avsäga sig tronen.

Den icke-representative monarken

Det påstås ofta att kungen är ett starkt varumärke, som befordrar svenska affärsintresse. Så ligger det dock inte till. Det är inte kungen som säljer in Sverige utan alla de experter, affärsmän och politiker som följer med på hans utlandsbesök. Det enda kungen gör är att officiera vid tomma och substanslösa ceremonier, som just föranstaltas av sentimental-emotionella och nostalgiska skäl.

I starkt republikanska länder som Frankrike torde kungen inte vara något starkt varumärke utan snarare en belastning.

Som svensk skäms jag när monarken, denna feodala rest från ett djupt orättvist samhälle, flygs runt till olika länder, där han tillåts symbolisera mig och alla andra svenskar, en förment sinnebild för landet Sverige helt enkelt.

Är det någon som på allvar menar att kungen skulle vara en träffande och passande symbol för det moderna, egalitära och sekulära Sverige?

Kungen måste vara anti-muslimsk

Den passage i successionsordningen som reglerar monarkens religiösa bekännelse torde vara allmänt bekant. Den lyder:

"§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten."

Monarken måste alltså strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen. Vad står det i den då? Bland annat följande intressanta påståenden i första artikeln:

"Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros /.../ De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika."

Enligt lagen måste alltså den svenske monarken ställa sig mot islam och fördöma muslimerna. Men detta är knappast passande i ett Sverige med flera hundratusen muslimer. Borde inte denna anakronistiska lagstiftning rensas ut å det snaraste?

Hej världen!

Jaha, då startar jag ännu en blogg som kommer att handla om liberalism, politik och samhällsfrågor, sedda ur ett liberalt perspektiv. Hej och varmt välkomna!